söndag 6 september 2009

Bockstensturen :-(




Härmed förklarar vi cykloidernas MTB avd. som nedlagd med omeddelbar verkan! Troligen också räserverksamheten. Efter att ha blivit övertalad av herr örten, begav sig tre herrar trotts ihärdigt regnande ner till varberg för att avverka de 10 milen i skogen. Örten hade hört av sin polare et det inte regnat så mycket, smhi sa 51 mm i varberg i fredags men de had troligen fel.




Väl ppå platts i varberg så var vi alla vid ganska gott mod, solen tittade fram ibland och det var ganska skönt. kl 10, 45 gick starten för 10 mil av lerrace! av totalt 6 bromsar (en fram och en bak på tre cyklar) fungerade endast 1 hela loppet. Som turvar var det underteknads frambroms. Jag fick i stället lägga ett ben och min andra sweep-r hjälm på bockstensmannens altare. det kostar att ligga på topp som man säger...




vid målgång var alla överens om att bet sög feta ballen att cykla mtb!




/il grillo

2 kommentarer:

  1. Ja, efter 10 mil till stor del på f.d stigar som nu såg ut som lerbäckar så är väl MTB det som man är minst sugen på...det sugar att slira runt som en berusad i lerhalkan och vada genom mindre sjöar samt klättra upp för branta, halkiga backar släpandes på en cykel. När man då kommer till en nerförsbacke som är cykelbar så har man inga bromsar utan hasar sig ner med fötterna släpandes i skiten.. Efter ett härligt dopp i plurret så kom man hem till god mat och lite rödtjut och funderade på varför man utsätter sig för sådana här äventyr egentligen. Förmodligen så står vi väl där nästa år igen?

    /Örten

    SvaraRadera
  2. Kära klubbmedlemmar!

    Det är rörd till tårar som jag läser om era äventyr i "borås södra". Heroiska insatser med cykeln som insats. Ni förkroppsligar cykloidernas devis, "vi cyklar inte för att bli yngre, utan för att bli äldre" (tror inte cyklarna känner likadant....). Vad jag förstår behöver dom lite mek nu...tur att vi har örten (och stefan när han byggt klart sin cykelverkstad:-)). Bilderna talar sitt tydliga språk, ni har gjort en kämpainsats och vad jag kan se belönades ni med ett havsdopp i det soliga Varberg efter målgång.
    Pelle

    SvaraRadera